Lewis på hytte tur

Fick en bild i mobilen idag. Lewis är på hytte tur på fjället. Han hoppar och springer i ljung och mossa och blir alldeles blåfläckig av blåbär ! Han njuter verkligen av att ha semester, eller som man säjer på norska "koser seg". Men på denna bilden ser han ännu ren och fin ut...

Sommarbilder från Lewis

Lewis flyger...

Som Wheaten har man ett ansvar för att kolla så att vi kommer rätt. Lewis har full koll på båten.

Wheaten hälsning.

"-Men Herman, jag satt här först...."

1-årsdagen ska firas.

Grillparty, även för hunden ska det vara !

Alla grabbarna har fest tillsammans.

Jag har fått tillåtelse att ta bilder från Lewis egen sida på Facebook av hans matte. Kristin berättar att han snart ska få åka på sin första utställning. Vi håller tummarna för dem.

Anni musdödare och vakthund...

Här läser vi bok tillsammans. Anni och lilltjejen.

Hej på er! Fick ett kul mail från Halmstad om livet med Zsa-Zsa (Anni). Här kommer delar av det.

"Jag glömde berätta i telefonen att Anni är en utmärkt katt!!!.. "mushund".. Som jag kanske berättade, så var vi 5 veckor i torpet i Finland i somras och under tiden hon tog livet av 3 möss (husmus..) som hade kommit in mitt i natten för att äta våran mat.

Så skönt, jag behöver ingen katt!! Hon hade bara dödat mössen, rent och snyggt, ingen blod, ingenting, antagligen hade hon hoppat på dem, eller en lite mindre sannolik teori är, att mössen kom in och tänkte "gu’ va’ skönt, att få komma in och äta lite dumma människornas underbara mat, inga katter, inga ugglor.. shh, vad var det där… hörde jag någon smyga i mörkret, inte är det de stora klumpiga människor, de sover ju som björnar på vinter… MEN VA’ TUSAN ÄR DET DÄäääääh…" och så dog mössen på skräcken när de såg Anni the Dog….

Det känns jätteskönt att ha henne här som bästis och vaktis. Calle är bortrest igen (i Kina 3 veckor) och det är mörkt ute. Vi hade i våras, en objuden gäst i trädgården mitti natten. Vi vaknade av att Anni började morra (hon sover vid mig på golvet i sovrummet) och var väldig alert. När jag tittade ut, så satt det par helt främmande människor på vår altan (trädgården är helt inhägnat med 1,8m högt plank, så de måste har öppnat porten för att kunna komma in… inget misstag..) och rökte cigaretter.. När jag frågade vad de höll på med, så fick ja bara svaret typ " go f… yourself…" och snäll som jag är så sa jag, att de har exakt så mycket tid på sig, att gå i väg, som det tar mig att komma ner och släpa hunden ut, (vid det lagen skällde Anni redan inne i sovrummet, och hon hade absolut mäktig röst..).. och se och häpna, killarna fick fart på benen… efter det har vi inte haft något mer oinbjudet besök mer än till utedörren, men vissa typer av "säljare" verkar inte bli så glada när de hör skallet av min "farliga, jättestora, blodtörstiga vakthund ;) " det farligaste Anni nog skulle göra, är att skicka deras öron rena…. Vi har lagt en lite ändrat skylt vid porten, där det står " varning för hunden, NÄR hunden anfaller, skrik inte, ligg stilla ansiktet mot marken och vänta tills hjälpen kommer! " (porten ligger inne i infarten så man kan inte läsa den från gatan ). Alla som känner Anni, vet ju att hon är världens gosigaste flicka, farlig för möss – JA, människor – Nja, om de inte har tvättat öron :) och inte vill att de skall djuprengöras heller…. "

Ja lilla Anni verkar ha fattat att hon är en riktig Wheaten, en gårdshund som vaktar och skyddar sin flock samt håller rent från skadedjur ! Bra jobbat Anni !!!

Mamma Cookie har också låtit som en 50 kg vakthund några gånger, när någon har bankat på något utanför huset sent i mörkret... Man blir förvånad över att en så liten hund, plötsligt kan få ett SÅÅÅ mörkt skall...

Anni spanar...

Fina tänder !

Mentalbeskrivning (MH-test)

Idag har jag och vovvarna haft en milt sagt ovanlig dag. Vi har gjort så kallat MH-test. Ett test som tagits fram för brukshundarna, men som naturligtvis är lika intressant för oss som håller på med avel eller vem som helst som vill veta mer om sin hund. "Ska du göra det där som går ut på att skrämma hundarna" sa maken innan. Men det är mer än bara skrämma hunden. Man mäter kriterierna, kontakt, lek, jakt, intresse, hot, nyfikenhet, aktivitet, rädsla och skott. Det står mycket intressant om hur det går till och vad de olika värdena står för på rasens hemsida:

http://www.swtk.se/swtk_2/

Gå in på fliken rasen och välj där mentalitet, så finns det mycket intressant att läsa.

Först testas kontakt, hunden får hälsa och blir klämnd och känd på. Föraren leker med en trasa tillsammans med den som går med, för att kolla hur hunden reagerar om den vill vara med, dra och gripa i trasan.

Här testas hur hunden reagerar när man bara står och är passiv i 3 minuter, om den kan koppla av eller blir orolig. Jag får inte ta ögonkontakt eller prata med hunden.
Här det en trasa som går på en lina som man testar om hundarna vill jaga. Vi har tränat massor på att de inte får sticka iväg, utan mitt OK. Så ingen av dem jagade...

Här far en overall upp ur marken när man passerar. Zaphira hoppar åt sidan, men ingen större rädsla. Hon kom snabbt igen. Mamma Cookie skällde på den.

OK matte är inte du rädd så går också jag förbi.

Nu bryr hon sej inte alls om overallen.

När man passerar denna station far ett skramlande lock och en kedja över en bit plåttak som ligger i lådan. Inget som de blev speciellt rädda för.

När Zaphira på eget initiativ gått fram och undersökt lådan med skrammelsakerna fick jag berömma henne.

Några spöken kommer smygande över åkern. Mycket mystiskt sådana har vi inte i våran skog, tycket hundarna, men de var inte så läskiga. Zaphira blev rädd först, men mamma Cookie var oberörd. Jag tror inte på spöken sa Cookie, jag tror det är en gubbe i...

Jag får ta av huvan på spöket. OK nu kan jag hälsa på honom tycker Zaphira.

En ny lekstund efter spökena. Zaphira leker gärna med trasan, men mamma Cookie har växt ifrån trasor. Hon vill hellre ha en levande ekorre eller en råtta. Dem kan tänka sej att jaga.

Sista momentet är skott. Zaphira blev rädd så hon fick sluta där. Men Cookie var helt oberörd både under lek och då jag vara stod bredvid, ingen reaktion för skott.

MH-test pågår står det vid skylten. Det här var väl inget matte, säjer Cookie...

Här kommer en trevlig dam och ger mej godis, "se på mej jag kan vinka" säjer Cookie.

Jag rekommenderar alla, som kan få möjlighet, att göra ett MH-test. Det är jätteintressant. Men det är svårt att få en plats när brukshundsklubbar arrangerar. Kolla med terrierklubben, där fick vi plats. Tack alla för idag!

Pälsboll !!!

För några veckor sedan såg mamma Cookie ut som en liten fyrkant, en fluffig sådan. Vi har under hösten gått och simtränat henne hos veterinären, efter minisk skadan som hon fick förra hösten. "En riktig fotbollsskada" sa veterinären efter operationen. Hon hade fastnat med benet i högt gräs eller i hundkompisens sele, när de lekte och vridit knät, så att minisken krossandes !

Men starkt klorvatten och Cookies mjuka fina päls passar inte ihop. Ringer hjälpsamma vännen Annika och ber "snälla klipp henne, hon ser inte klok ut. Pälsen står rakt ut". Pälsen hade blivit helt uttorkad av klorvattnet och ändå shamponerade jag efter varje gång.

Ja, så här såg hon ut under all torr päls. Hon hade gått ner 1,5 kg sedan skadan och inte upp 10 kg, som man kan tro om man tittar på första bilden.

Texas - Se vad stor jag blivit....

Här hemma säjer vi Cookie och valpen, men det är nog dax att inse att hon inte är så liten längre. Jag fick en påminnelse om det när jag fick en nytagen bild på Texas. Detta är ju en Wheaten - ingen liten valp längre. Men Zaphira kommer nog att få heta valpen tills det kommer en ny kull.

Och de blir bara vackrare och vackrare för var dag... eller vad tycker ni !

Zoë älskar sin kattkompis

Zoës matte skickar en bild och hälsar att nu flyttar de till Spanien. Varje morgon går de 2 kompisarna och letar upp varandra för att hälsa och ligger gärna tillsammans och myser. Ovän som hund och katt, stämmer alltså inte! Men till Spanien får kattkompisen inte följa med.

Busbilden

Zaphira och jag hälsade på Texas med familj i Stockholm i juni. Helenas släkting Fia, som är fotografutbildad, gick en promenad med hundarna tillsammans med oss. När vovvarna röjde och sprang som värst i strandkanten tog Fia kort. Matte Helena skickade in bilden till SWTK Stockholm och den blev månadens bild i september. Varsågod.

De är oftare träsktroll än välkammade utställningshundar. Se vad kul de har.